Suss och Simon

Ett år i Australien, tio månader for att vara exakt. Det har verkligen gått snabbt men samtidigt inser man att det var ganska längesen som man stod där på tågstationen i Kna och blev avvinkade av vara föräldrar eller sen vi satt på planet ner till australien fulla av förväntningar. Vi drömde om långa dagar på stranden med massa volleyboll, vi drömde om alla människor vi skulle träffa, vi drömde om regnskogen, skydive, operahuset, kängurur och koalor. Drömmar som vi till mestadels fick uppleva men vi båda kan nog säga att ingenting var riktigt som man tänkt sig, bilderna i huvudet var inte exakt likadana i verkligheten.

Vi började resan med att bo och turista två veckor i sydney med två glada skånska tjejer. Vi träffade dem redan på flygplatsen i bangkok och när vi fick reda på att vi två veckor senare skulle på samma cowboy skola kändes det naturligt att ta kontakt med dom, och det var ju inte sista gången vi såg dom som ni säkert vet. De första veckorna kändes det hur häftigt som helst att bara vandra runt i Sydney. När man såg operahuset eller hörde g´day mate första gången fattade man verkligen att man var i Australien. Vi kollade in berömda Bondibeach och Manly beach, vi var uppe i skytower, vi var ute på backpacker pubar och käkade gratismat, vi åt i darling harbour. Vi var öppna for att prova det mesta. Sådär i början tänkte man ju att man skulle spara pengar på boende mm vilket fick oss att boka boende en hel vecka på ett av de skabbigaste hostellet på hela resan. Lite misslyckat faktiskt då hostellet var så skabbigt att vi inte ville laga vår mat där, utan tvingades att äta ute varje dag istället. Man kan ju undra hur mycket pengar vi sparade på det??

Snart var det dax att åka på Jackaroo/jillaroo skolan, något som jag sett fram emot länge. Skolan var helt galet rolig och vi träffade massa roliga människor och fick va med om saker vi aldrig kommer att glömma. I skolan ingick mycket ridning då vi föste kossor och får till häst och det var så kulligt att det var svårt att ta sig runt utan häst. Jag kommer aldrig glömma första gången jag såg Simon hoppa upp på sin fina vita häst och rida iväg eller när jag tittade av skräck ner för de branta backarna vi skulle rida nerför. Jag kommer aldrig glömma vårt rum med hål i golvet fullt av spindlar eller när vi skulle kastrera lamm genom att bita av testiklarna. Skolan bjöd på lite av varje men framförallt trevliga människor och en rolig tid.

Efter jackaroon visste inte Simon och jag riktigt vad vi skulle göra förutom att vi visste att vi villa ha ett jobb. Eftersom det bara var september var det fortfarande ganska kallt nere i södra Australien men vi ville till värmen så vi bestämde oss för att åka norrut till Brisbane och söka jobb. Emma och Malin stack tillbaka till Sydney för att göra detsamma. När vi kom till Brisbane uppfyllde inte staden riktigt våra förväntningar och vi kände inte att det var här vi ville jobba. Suss hade då den perfekta lösning på problemet, varför flyger vi inte till Perth på västkusten? Sagt och gjort 24 timmar senare var vi i Perth.

Vi gillade Perth och ville verkligen ha ett jobb här, men när vi fick ett jobberbjudande av en jobbagentur kunde vi inte tacka nej. Jobbet var på en farm mitt i ingenstans och vi fick reda på att vi skulle hjälpa till med fåren och ta hand om bondens alzheimers sjuka pappa. Det kändes väl lite si så där att åka ut till ingenstans men vi tänkte att om det blir för jobbigt sa kan vi ju alltid åka tillbaka till Perth och söka nytt jobb. Lite speedtourism i Perth, ett besök till berömda Kings Park och så satt vi på bussen som skulle föra oss till staden (om man nu kan kalla den så) Newdegate.

Det dröjde inte många timmar innan vi var helt förälskade i farmen och allt var den innebar. Vi möttes av en härlig lite smågalen Geoff som körde oss tillbaka till Oakalona. På farmen var det full rulle från första stund. Innan vi ens hade packat in våra saker blev det fårjakt efter några får som hade rymt. Direkt efter det var vi tvungna att fylla på med vatten till en annan fårflock innan det blev mörkt. Självklart tog jag på mig att köra denna tankbil som man var tvungen att bogsera igång och som inte hade några bromsar. När jag och vattenbilen hamnade i busken var jag lite orolig vad bonden skulle säga men när han bara skrattade och sa att han önskar att han hade sett mig förstod jag att det inte var ett jobb vi hade hamnat på utan i en familj. Livet på farmen rullade på i en rasande fart med massa äventyr och nya upplevelser. Vi var snart experter på att jaga får, köra motorcykel och skördemaskinen. Efter jobbet hittade vi på allt du kan tänka dig. Vi jagade kängurur, emus, rävar och kaniner. Vi sköt med pistoler och gevär, vi klättrade upp på taket och drack öl och tittade pa solnedgången, vi spelade pingis halva natten,vi körde till grottor mitt i natten, ja säg något som vi inte gjorde. Geoff tog med oss på semester till Broome där allt hände och lite till, han tog oss till sommarstugan i hopetoun, han tog oss till guldgruvan i Karlgoorlie och till Hyden och wawe rock och till Australienarnas egna semesterö Rottnest Island. Helt plötsligt hade det gått två och en halv månad och vi var tvungna att säga hej då till farmen. Kan nog skriva under på att det inte var den roligaste stunden på resan.

Den här gången gick flyget tillbaka till Sydney där Simons föräldrar väntade med öppna armar. Det blev rundvandring i Sydney och lite mer turistande med bla. en resa till Bluemountains och en annan till Sydney zoo. Svensk julafton firades i Sydney med bad och strålande sol och det kändes konstigt att tänka att de hemma i sverige hade den snöigaste vintern på jag vet inte hur länge. Tomteluvan var iaf på och vi var på julspel i kyrkan med levande kameler vilket kanske fick en återigen att inse att man inte var i Sverige. Julskinkan blev till en hamburgare på mcDonalds vilket kanske inte låter så exotiskt men konstigt nog var det perfekt och vi hade en riktigt god jul. Australiensk julafton firades på en buss vilket kanske var mindre roligt men den tog oss iaf till Port mcquaiere. Vår blå himmel och massa bad som var inplanerat på det här stoppet blev till en molnig ibland regnig himmel men fortfarande med massa bad och gott sällskap. Vi tog oss sedan vidare till Brisbane där vi bodde på det lyxiga hotellet med fin pool och den varma bubbelpoolen som vi spenderade många sköna stunder i. I Brisbane var vi också med och sköt in det nya året och åkte taxi till IKEA för att få svenska köttbullar och svensk choklad. Men nu var det slut på lyxen, Berit och Thommy lämnade Australien och jag och Simon var tvungna att återgå till backpackerlivet.

Vårt första backpackerstopp var kanske mindre lyckat då vi hamnade i Surfers paradise, staden med en lång strand och massa skyskrapor som inte var vårt paradis. Desto bättre blev det på nästa stopp i Byron bay som vi snabbt förälskade oss i. Här såg vi till vår stora förtjusning för första gången i våra liv delfiner och stora sköldpaddor. Tror säkert jag studsade och skrek i flera minuter. Här bodde vi pa ett jättemysigt hostel och vi gick på rodeo, en av mina favoritdagar på resan. 

Tredje gången gillt, tillbaka i Sydney och Sydney festival. Denna gången träffade vi Josef som pluggar i Sydney och Robin som var och hälsade på Josef. Jag fick för första gången på resan känna mig riktigt brun när jag jämförde solbrännan med Robin och vi posade med en jordgubbe på Sydney festival. Här utnyttjade vi också vår surfingkurs som vi fått i bröllopspresent, vi var grymma!

Sedan var det dax för mardrömsbussen, 12 timmar ner till Melbourne på en buss där luftkonditioneringen la av och Victoria passar på att ha sin varmaste dag sedan 1948. Melbourne var ett av våra längre stopp på resan med hela tre veckor. En och en halv vecka bodde vi hos familjen Jarneström som var snälla och lät oss bo där. Det kändes riktigt lyxigt och vi lånade cyklar, satt i tv soffan och tittade på Australian open och spelade tennis med Affe och Pia. I Melbourne blev det också glatt återseende med Em&M och denna gången skulle vi spendera hela åtta veckor tillsammans. Vi fyra hyrde bil och åkte till Great ocean road där vi såg koalor, stenar och lite fler stenar, vi campade och Simon filmade hela solnedgågnen över de tolv apostlarna.

När vi var i melbourne var det som sagt australian open vilket vi inte kunde missa. Vi bokade biljett till Robin Söderlings match och klädde upp oss för att ge vårt sverigestöd. Det var hur häftigt som helst, Sverige hade utan tvekan den bästa klacken, men tyvärr går Robin och förlorar. 
En annan mysig kväll var när vi gick på Avatar på moonlight cinema i botaniska trädgården. Vi gillade verkligen vår tid i Melbourne.

Den här gången gick flyget till ett annat land. Hej då Australien och goddag nya Zeeland. Nya Zeeland var  äventyrarnas land vilket vi verkligen tog till vara på. Vi hoppade skydive, vandrade på glaciärer, åkte forsränning och simmade med delfiner och allt var Sweet as. Nya Zeeland var också naturmänniskornas land och vi fick verkligen njuta av vackra vyer på många ställen. En av våra bästa turer i Nya Zeeland var den lilla resan East as på nordöns östra kust. Vi åkte en mindre grupp vilket gjorde att man blev ganska tighta ,vi åkte ut till små smultronställen där vi testade vinprovning, red på stranden och fick ta del av maorikultur. Det finns så många höjdpunkter på nya zeeland så man vet inte riktigt var man ska börja. Bjuder på en kanske liten otippad:  Emma var jätteduktig och sydde på sin nya zeeland flagga på sin ryggsäck, när hon var klar och skulle visa hur duktig hon varit hade hon inte bara sytt fast flaggan utan sin handuk också. Några andra var helt klart vårat fallskärmshopp och simturen med delfinerna hade vi aldrig kunnat drömma om.

Nu skulle SoS och Em&M återigen åka skilda vägar och inte synas igen förrän hemma i Sverige. Em&M åkte till västkusten och vi åkte tillbaka till Melbourne och stannade en natt där hos familjen Jarneström innan vi tog bussen ner till Adelaide för att söka jobb. Adelaide hade svårt att imponera på oss och det kändes väldigt svårt att få ett jobb här, speciellt eftersom vi bara ville ha ca två veckor. Vi hade sedan länge bestämt oss för att åka tillbaka till farmen igen och hade inte tid att stanna och jobba för länge om vi ville hinna med resten av vår resa och vår andra farmvistelse. Vi bestämde oss för att satsa på fruktplockarjobb på östkusten och tog flyget upp till Brisbane. Tydligen så var Emma och hennes föräldrar tillbaka på östkusten och var just i Brisbane vilket resulterade i en fika med familjen Adolfsson, trevligt värre. Bussen gick sen till Noosa som var en mysig liten stad med bra surfing för de som kunde det. Var bara här två nätter så han inte med så mycket, men det var mysigt och vi gick på promernad och spanade efter koalor och solade och badade. 

Från Noosa åkte vi vidare till Herey Bay varifrån vi åkte ut till sandön Fraser Island. Vi åkte på en selfdrive tur och hamnade med ett gäng engelsmän. Fraser bjöd på mycket sol och bad, mycket sand och här fick man även se dingos på nära håll.

Från Hervey Bay till Bundaberg där vi fått fruktplockarjobb. Simon jobbade med att plocka sötpotatis och jag jobbade med att packa tomater. Jag överdriver inte om jag säger att det var en av de värsta dagarna i mitt liv. Jag stod där och packade tomater för allt vad jag hade samtidigt som arbetsledaren stod över en och sa att man inte gjorde ett bra jobb och skrek på en att man måste jobba snabbare. Simon kan inte heller varit så imponerad av sitt jobb för när jag kom hem hade han redan sagt upp sig. Jag jobbade på mardrömsjobbet en dag till och sedan bokade vi bussen till staden agnes water/1770.

I agnes water stannade vi en hel vecka, dels för att vi gillade det väldigt mycket och dels för att vi väntatade in cyklonen som skulle slå till vid whitsundaysöarna som var vårt nästa stopp. I agnes water bodde vi på ett jättefint hostel där det bara var skönt att hänga, vi tittade på film spelade sänka skepp och hängde med folket. Vi åkte på scootertur, gick på surfskola och solade och badade. 

 

När cyklonen var över och vi hade fått klartecken att vår båt gick tog vi bussen till Airlie Beach. Vi hamnade på en segelbåt med en knäpp kapten men desto bättre resesällskap. Vi seglade runt i paradiset, solade och snackade skit, vi snorklade och fick en stalker på halsen, och vi fick än en gång bekräftat att Irländare ar lite galna och svåra att förstå vad de säger.

Från Airlie beach gick resan vidare till Cairns. I cairns var det dåligt väder men det gjorde inte så mycket då vi spenderade största tiden under ytan i stora barriärrevet. Det var helt sagolikt vackert med alla färglada fiskar och det kändes verkligen som man simmade runt i ett akvarium. När vi inte dök umgicks vi med vår stalker Fia och åkte på galen busstur till regnskogen med uncle brian.

Nu var det dax för flyg igen upp till Darwin och Kakadu national park. Den underbara parken med massa mysiga vattenfall, aborginsk kultur och crocodile dundee anda. Vi hade några helt fantastiska dagar med en härlig grupp och mycket äventyr. Härifrån kommer vi speciellt ihåg vår härliga indiska vän som fick både incredible och lovely att låta som världens bästa skämt och vi alla låg dubbelvikta av skratt.

23 timmars buss och så vipps var vi i Alice Springs varifran vi åkte på The rock tour ut till bla. Berömda Ayers rock. Det blev en del motion med tretimmarspromernader varje dag. Vi blev väl belönade på kvällen med god mat, gitarrspel och världens vackraste stjärnhimmel. Denna resan var väldigt bra men jag skulle inte råda någon att åka på en endagarstur ut hit för att bara titta på Ayers rock. Dels för att det är väldigt långt och dels för att det inte var det bästa man kunde se härute. Vår favorit var kings canyon där vi fick klättra uppför berg och ligga vid klippavsatsen och titta rakt ner för stupet och det kändes som man flög.

Lite ledsamt var det nu att själva backpackandet var över men äntligen skulle vi få komma tillbaka till farmen. Flyg tog oss från Alice springs till Perth, på planet kunde vi även knäppa fina bilder av Ayers rock (obs det var Simon som tyckte att denna meningen var viktig att få med). Vi mötte en springande Geoff på flygplatsen och det blev stort kramkalas. På farmen var det mesta sig likt men istället för att det blev varmare och varmare blev det den här gången kallare och kallare och vinterjacka och mössa kom att höra till vanligheterna. Lika glada för det var vi och några bad och några veckor i shorts och T-shirt han vi ju med innan det blev för kallt. Vår tama känguru Pheobe gick nu lös och ville hänga med in i huset och på morgonpromenaderna, Toohey hade fortfarande inte tröttnat på oss eller på att jaga hönan och den galna bonden var sig lik och var med på alla uppsåt.  Alla jättesöta lamm föddes nu i en rasande fart och det var ett tufft jobb att hålla de vid liv. Vi jobbade och slet en hel vecka för att få ordning på Geoffs trädgård men  som belöning fick vi en stor majbrasa att sitta runt och äta, spela gitarr och mysa på valborg. Mer eld blev det, mitt jobb i två veckor var att bränna strå och träd i hagarna och jag tyckte det var ganska roligt att köra runt med brinnande däck och dieselmix och leka pyroman.
Den här gången fick vi tre veckors besök av Malin (M i Em&M) och Skadi som varit på farmen innan. Det blev massa äventyr och påhitt med en så stor familj på farmen och vi hade både lerkrig, vattenkrig och däremellan någonstans tog vi hand om våra lamm och sådde vete. Vi hade så roligt på vår farm där man aldrig vet vad som kan/ska hända och vi kan inte nog säga hur mycket vi älskade vår tid här. Varje saga måste dock ta slut och snart stod vi där på flygplatsen och vinkade hej då till Geoff, farmen och vårt år i Australien. 

Inte visste vi att vi skulle stanna hela tio månader i Australien, inte visste vi att vi skulle vandra på en glaciär och uppleva ökenhetta på annat håll, inte visste vi att vi skulle spendera halva vår restid på en farm mitt i ingenstans och att en av våra bästa vänner skulle bli en femtiotre år gammal bonde, inte kunde vi drömma om alla fantastiska djur vi skulle få se och som skulle bli en del av vår vardag, inte visste vi att simon var en sådan talang på att rida hästar eller att vi skulle gå på rodeo, inte visste vi att vi skulle träffa två underbara skånska vänner, inte visste vi att vi skulle få simma med hundratals delfiner och se valar hoppa, inte visste vi att vi skulle få se solen gå upp over Ayers rock eller dyka vid stora barriärrevet, inte visste vi att vi kunde äta havregrynsgröt varje dag i tio månader eller att tonfisk fortfarande smakar gott, inte visste vi att vi skulle se världens första soluppgång, inte visste vi att vi skulle få se en kamel på julafton eller att julmiddagen skulle bli på Mc Donalds, inte visste vi att vi skulle slänga oss ut från ett flygplan, inte visste vi att vi skulle vara med om så mycket...Nej ingenting blev som vi tänkt oss, det blev bättre!

Tack alla som läst!

Puss & Kram Susanne och Simon

Vi har haft en av de mest underbara dagar uppe i Dandaragan med Geoffs basta van. Vi akte upp dit for att aka ut och fiska. Vi vaknade upp pa morgonen med stralande sol och alla kunde riktigt kanna att det skulle bli en toppendag. sa vi gor oss i ordning, fixar med baten och fiskespo och det ar dax att sjosatta. Grant (Geoffs van) tar oss till den forsta fiskestallet dar han brukar fa fisk och vi slanger i spona. Det drojer inte lange innan vi far upp en fisk som tyvarr var for liten, men med svanska matt var det en ganska stor fisk. Grant har precis berattat att det ar massa valar haromkring for tillfallet och sager till oss att spana efter dem. nar vi sitter dar och fiskar far Grant syn pa sprutande vatten, dar ar valarna. tycker ni vi ska aka och kolla in dem? skojjar du, lets go! sa vi borjar kora mot sprutet men det ser ut som om dom ar far langt bort for att vi ska kunna kora ut till dom. helt plotsligt ser vi nagra valar ca 100 m bort, alla tittar facienrat, wow sa magnifikt! vi hor e ljud bakifran och alla vander sig om och dar kommer denna bjasse upp 10 m fran baten. alla bara star dar med gapande munnar och tittar och helt plotsligt var de overallt, under baten, runt baten, hoppandes upp ur vattnet, nat mer haftigt far man nog leta efter for att se. Vi foljde efter valarna ett bra tag och det var lika haftigt varje gang och vi alla enades om att vi hade kunnat gora detta hela dagen men vi ville ju fanga lite fisk ocksa. sa om mojligt pa annu battre humor an innan beger vi oss till nasta bra stalle for att fanga den stora fisken. vi fangade aldrig den riktigt stora fisken men fyra fiskar totalt fick vi varav tva vi beholl. Solen varmde, maten smakade och humoret var pa topp, kandes som en riktig svenska sommardag faktiskt.

Vi begav oss hem i lagon tid for att hinna aka och titta pa the pinnicals i solnedgangen. Pinnicals ar massa stenar som sticket upp ur sanden mitt i ingenstans. Kanns som man ar pa en annan planet eller nat. Vi hann dit lagom till solnedgangen och fick perfekt ljus over detta fina fenomen och dessutom var det fullmane sa vi fick dubbelt upp med bade solnedgangen och manen.

Val hemma pa grants farm igen at vi gott och sedan satt vi ute runt elden och pratade, spelade gitarr och tittade pa fullmanen.

en helt otrolig dag som vi aldrig kommer att glomma.

Imorgon kommer vi att foroka var lilla glada skara har ute! Vi ska aka till Perth och hamta Malin. Kanns lite konstigt att hon ska komma, man vet det men fattar det inte riktigt. Det ska iaf bli superkul!

Det blir andra gangen jag aker till Perth pa en vecka. Forra veckan akte vi dit for att Geoff skulle traffa den storsta av de storsta bankcheferna och reda ut lite saker och jag passade pa att fixa vara flygbilljetter och shoppa lite. ja inte sa mkt till mig sjalv da vara stalar ar slut men kopte lite filmer och spel till Geoff som jag tyckte att han behovde.

Pa farmen har vi rakat far och tagit hand om ullen, fortsatt branna paddocksen och borjat gora iordning alla maskiner infor sadden.

Na for trott for o blogga, God natt gott folk!

Albany var hur fint och mysigt som helst och var korta visit blev mycket trevlig. Lagger upp lite bilder!

Pa vagen dit ar det massa berg som vi stirrade pa hela vagen sa Geoff ville hitta en naken brud som tydligen skulle finnas dar. sa vi spanade och spanade och tillslut trodde jag att ja hittade henne. Nej hon ar ju inte snygg det ar fel sager Geoff.

 

Vi skulle stanna och fika i en vaderkvarn, men det var stangt sa det blev en bild istallet.



Val framme i Albany akte vi ut till nagot som heter emu point och fikade och kollade in solnedgang och fiskare.

Sedan checkade vi in i var lilla stuga pa en camping och akte ut och at pa restaurang och kollade in Albany lite mer i morker. Vi lekte Titanic och Geoff och jag tavlade vem som kunde springa snabbast upp for typ 200 trappsteg, kanns att man ar otranad..





Nasta morgon blev det morgonpromernad langs stranden for mig och Geoff.

Sedan var det dax att traffa David (Geoffs pappa) som ju var den egentliga anledningen till att vi akte hit. Vi fikade, akte och kollade in The Gap och akte till valgrejs. Geoff tog med nagra foton till David att ha pa rummet. pa ett foto som ar nagra ar gammalt star han framfor sin traktor. David undrar hur gammalt fotot ar och sager att han har andrats mkt sen dess. Geoff tittar pa bilden borjar skratta och sager, nej du har ju inte andrats alls titta du har ju samma skjorta pa dig som idag, haha.

I Albany fanns en gang ett hotell som nagra snubbar kopte och rev och sedan aldrig byggde nagot dar igen. For att protestera mot detta har folk hangt upp massa strumpor runt staketet.



Pa hemvagen grillade vi och vi hittade den nakna bruden!!



PossPoss

Sitter nu i bilen pavag till Albany.Ska aka dit och halsa pa Geoffs pappa som bor pa ett hem dar. Kanns faktiskt skont att komma bort fran farmen en stund och gora nagot annat och man vet aldrig vad som hander nar vi e pa g!

Nagra handelser under veckan:

Var kara kanguru Pheobe ar for sot. hon ar sa nyfiken och vill verkligen vara med overallt. Hon hanger med och matar hastarna och nar vi jobbar med faren. Haromdagen begav jag mig ivag pa en springrunda, javisst ville Pheobe hanga med da ocksa. Hon var sa sot, forst hoppade hon efter mig och sedan lite fore och sen stannade hon och vantade in mig och sen hoppade hon lite till. hur gullig som helst och springa som forst kandes sa jobbigt kandes helt plotsligt inte jobbigt alls.

En kvall nar vi lag i Geofffs sang och tittade j pa vanner skojjade han om att jag hade en spindel pa mig, jattekul liksom! Sen borjade vi prata om att jag hade en spindel i min sang sist vi var pa farmen och at det ar just typiskt nar det ar jag som ar radd for dem. En stund senare ska jag ga och lagga mig och nar jag lyfter pa tacket sitter dar en liten spindelkompis och tittar pa mig. AAaaaaaahhhhhhhhhh!!!! Jag hor skratt fran vardagsrummet, vad har nu hant? En spindel i min sang! Helt otroligt, varfor maste dom vara i min sang, usch!

Simon har ocksa haft lite roligt. De senaste veckorna har simon spenderat mkt tid pa loadern (vet ej vad det heter pa svenska), jag brukar kora ut honom dit och slappa av honom. vanligtvis stannar jag alltid och tittar sa han far igang den for den ar lite svar att fa igang. men just idag sager simon, ehh du behlover inte stanna idag. jag fragar om han verkligen ar saker pa det och understryker att det ar en valdigt lang vag att ga tillbaka om den inte skulle starta. naja jag kor tebax och fortsatter med mitt jobb. nagra timmar senare kommer jag tebax till huset och mots av en smilande Geoff. gissa vad Simon har gjort? vad? loadern startade inte sa han fick ga hela vagen tillbaka, hahaha vad vi skrattade gott! jag och geoff iaf!

En dag fick vi besok av hastarna uppe vid huset. Jag fragar Geoff varfor han har tagit upp hastarna till huset? han svarar att han inte tagit upp hastarna till huset. nehe men de star i din tradgard och ater gras. Ja hastarna ar verkligen overallt utom dar de ska vara och det ar omojligt att halla de inlasta for de kan alla knep for att ta sig ut. Nar de val tagit sig ut ar de som maskiner. de ater allt de kommer at, hundmat, pheobes vete, de valte ut tunnan med fagelmat i garaget och knaprade i sig, valter tunnor med pellets och gar loss pa den. finns ingen hejd pa dem.

Har nu barjat branna hela paddocksen vilket ar ett ganska roligt jobb. Man binder ett bildack efter bilen, tander pa det och kora runt och tanda eld pa strana.

Hann inte branna sa mkt dock innan ovadret kom in. Denna dagen ar jag och simon pa loadern och den lilla roda lastbilen och haller pa att lasta ho. Vi hoppades pa att hinna tebax innan regnet kom men det gjorde vi inte. Regn blandat med hagel vraker ner pa oss. pa tva sekunder ar vi genomvata. Det ar for langt att ga tebax sa vi hoppar pa loadern som gar i 20 km i timmen och Simon blandat skriker och skrattar da han far det piskande regnhaglet i ansiktet. jag var ganska skyddat av simon (tack) sa jag bara skrattar! Painful but awsome!

Nar vi kommer tebax till huset har vi ingen strom sa det blir en mork och och mysig kvall framfor brasan.

 KALLT, kallt kallt har det varit de senaste dagarna. Geoff ar forvanad att vi tycker att det ar kallt. ni ar ju fran sverige sager han. ja men du har ingen isolering i huset, inga element ingenting. i sverige har vi iaf varmt inne i huset. Na de finns ingenstans det ar varmt forutom i duschen och framfor brasan. Vi gar runt i jacka och mossa innomhus! Vi hoppas varmen kommer tebax snart. Det ar svart att tro att vi kvallen innan askvadret satt utomhus  i t-shirt och tittade pa stjarnorna, vadret andras snabbt!

Ovadret har tagit hart pa vara stackars lamm och far sa paddocken ser nu ut som ett slagfalt med doda lamm overellt. Man kanner sig verkligean hjalplos, men vi gor sa gott vi kan.

De senaste dagarna har vi haft x antal diskussioner om vems saker som ar vems. vems jacka som ar vems, vems mugg som ar vems osv. En av diskussionerna kom att handla om glass, detta problemet kunde vi dock losa eftersom vi hade tre glasspaket. Alla fick vars ett paket och vi skrev vara namn med markpennan sa vi vet vems som ar vems. Ja vi ar 23, 26 och 52 ar gamla!

Nu hoppas vi att varmen kommer tillbaka sa vi kan branna klart och sen borja sa! Och om 10 dagar kommer Malin!!! Vi langtar efter dig!

Kramar

Tva veckors tid har vi nu gatt pa farmen. Varje morgon kor vi kontrollerar far och nyfodda lamm (alla kallar vi for Pontus efter lammet i "barnen i bullerbyn") ifall allt star ratt till eller om nagot lamm blivit overgivet eller nagon mamma behover hjalp vid fodseln.





Tillslut var allt tradgardsarbete klart, alla sprinklers fixade och alla rabatter rensade.
Av alla grenar och skit byggde vi avsiktligt ett majbal. I fredags hade vi darfor likt fosterlandet Sverige ett majbal och sjong lite sanger.

Vi dukade matbordet utomhus precis invid brasan. Vi fick flytta lite pga varmen. Vi at god paj och mös framfor brasan. Efter maltiden spelade vi gitarr och sjong. Det blev en kanonkvall. Fullmanen och brasan los upp var tillvaro!

En dag fick vi besok av nagra vilsna campare. Vi bjod in dem pa fika till huset. De hade en liten son som jag (suss) korde runt och visade alla djuren for vilket han tyckte var haftigt. Kangurur, hastar, far och faglar. 



Pa garden haller ocksa en liten kattfamilj till, eller vi tror att mamman har overgett sina ungar sa de ar valdigt magra och en liten sotnos har redan dott. Matade dem lite men det hjalpte tydligen inte.





De sista dagarna har vi borjat forbereda padocksen infor sadden. Vi rensar alla falten fria fran jordhogar, stenar och pinnar. Jag kor med en traktor/lastare och Susanne har brannt pinnar och trad. I en paddock tande hon en liten hog med pinnar som spred sig och brande av halva padocken. 

Igar var vi pa var forsta Australian football game. Det ar typ deras nationalsport och jattepopulart. En blandning av var fotboll, rugby och amerikansk fotboll. I halvtid kopte vi dricka och ett fat. Pa fatet kunde man lassa kakor i mangder. Den storsta kakbuffe jag nagonsin sett!

Efter matchen stannade vi i klubbhuset for middag och umgange. Vi traffade en massa trainee-ungdomar som likt oss hjalper till pa farmer i omgivningen. En svensk, nagra danskar, en fransman och lite annat lost folk.

I ovrigt tar vi det lugnt denna helgen och Geoffs son Chad ar hemma pa besok.

Hors snart igen!

Skona Maj valkommen....

/Simon

Antligen ar jag tillbaka i mitt paradis. det kanns saa skont och sa konstigt pa samma gang. Allt ar desamma men
anda sa annorlunda men vi ar hemma och det ar underbart!

Geoff skulle hamta oss pa flygplatsen, men ingen Geoff kunde vi se, jag hade redan forutspatt att han sakert skulle vara sen och mkt riktigt. Snart ringer mobilen och Geoff forklarar att han ar en halvtimme sen (vilket pa hans sprak betyder en timme) sa det var bara att se glad ut och vanta. Efter en timme ser vi en valbekant filur komma springande mot oss och det blir ett stort kramkalas.



Efter IKEA, lite annan shopping, och nagra timmar pa vagen ar vi antligen framme pa Oakalona. Innan vi ens hunnit parkera hoppar jag ut for att aterse min alskade Thooey. Haha hon blev helt galen och vi kunde inte halla oss ifran varandra resten av kvallen. Varldens basta hund!



Nasta dag kande jag mig ivrig att fa se farmen igen sa jag borjade med att kora en runda och mata alla djuren och titta till faren. Tva sma lamm hade det kommit sa sma sa sma och sota. Eftersom jag var sa uppspelt sa sprang jag overallt och nar jag kom springande tebax till huset kommer Geoff och moter mig och fragar vad som har hant? har det hant nagot med faren, hastarna? Haha nej jag ar bara glad!



Pa kvallen korde vi motorcyklarna till dragon rock och tittade pa solnedgangen och drack ol. Geoff ville ocksa vi skulle hitta en skattkista (finns massa likadana runt om i varden och man kan hitta GPSkordinater pa internet) som han hittade dar for nagra veckor sen. Nice var det iaf!





Jobbat lite har vi gjort ocksa. Lagat ror och fixat sprintlers, flyttat runt faren, hjalpt till med att spraya akrarna och jag har borjart med det massiva jobbet att rensa ut tradgarden.





Nar vi skulle flytta hastarna fran den paddocken dar de har elstangsel runt hade Simon glomt att det var el dar i. Ni kan ju tanka er vad som hande, simon fick en stot pa notterna och handen, jag skrattade gott!!



En annorlunda sak mot sist ar att kangurun som innan var inhangnad nu ar utslappt och hanger runt huset och vill ha mat. Pheobe/Elsa hanger tom efter oss i bilen, man far kora forsiktigt nu sa man inte kor pa henne.
Annars ar det som vanligt, en forvirrad Geoff som har tusen grejer pa g, svarar pa det han tror att man fragar, borjar forklara ett jobb och innan man fattar vad man ska gora springer ivag och sager ooops in a hurry gotta go. Don't you love it!



Det ar harligt att vara tillbaka!

Kramar Suss

Bilder kommer snart bade har och pa facebook

Var Rock tour borjade med en ca 5 timmars bussresa ut i oknen. Lite drygt. Men vi underholl oss med presentation av alla i gruppen plus att vi fick rita teckningar pa bussrutorna med whiteboardpennor.Ganska snabbt andrade vi asikt att vi inte var sugna pa den har resan. Vart forsta stopp var ett stalle som heter Kings canyon dar vi gick en harlig promernad omgiven av rostiga stenar. Rost kanske inte later sa trevligt men det ar det allt det roda ar i Australiens mitten, rostigt jarn. Vi hade en jattebra guide som berattade pa ett intressant satt om aboriginerna och deras kultur. Fick lara oss massa spannande om naturliga mediciner mm. Aborginerna ar verkligen ett intressant folk. Pa denna promenaden fick vi ocksa vart enda bad pa resan, skont bad men trakigt att det var det enda. Efter 3 timmars promenad akte vi mot var campsite. Vi stannade och samlade ved pa vagen som vi verkligen behovde. nar vi kom fram var det morkt och vi behovde laga mat. Maten drojde tills kl 9 pa kvallen men kanslan att hacka och tillreda allt over elden gjorde att man snabbt glomde det. Resten av kvallen avnjots med att ligga och titta upp pa stjarnhimmelen, lara oss navigera efter stjarntecken och rakna fallande stjarnor.

Bagge natterna sov vi i nagot som heter swags, det ar som en sovsack med en madrass i plus att man ligger i ytterligare en sovsack. Valdigt bekvamt och mysigt.
Dag tva vacktes vi innan kl 6. Korde forbi Ayers rock pa morgonen och beundrade ikonen snabbt fran bussen. Vart mal var narliggande Kata Tjuta eller The Olgas. Det ar en samling massiva stenbumlingar som ocksa ar ett heligt stalle for aboriginerna. Dar gick vi en 3 timmars promenad langs nagot som heter valley of winds. De tidiga promenaderna ar for att undvika den varsta hettan. Efter lunch besokte vi ett kulturcentrum intill Ayers rock. Sedan gick vi en lugn och kort promenad vid foten av Ayers rock, lyssnade pa historier och fick rora vid stenvaggen. Pa kvallen blev det cirkus, jo konstigt men sant. Det innebar att se solnedgangen over klippan och se fargskiftningarna. Detta ar nagot av det popularaste att gora. darfor fylldes utsiktsplatsen av flertal busslaster. Vi kom dock forst och fick sittplatser! =) Pa kvallen tog vi det lugnt runt lagerelden och somnade tidigt.

Vackning aterigen innan kl 6. Vi skulle hinna till samma utsiktsplats och se soluppgangen over klippan och ata frukost dar. Denna gangen fick vi ha stallet for oss sjalva och kunde njuta mer. Innan frukost bjod ocksa Susanne pa en lufttur. Hon hoppade ur bussen och sag inte en kantsten i morkret. Resultatet blev att foten fastnade dar och kroppen for framat och hon landade pa hoger kna. Aj aj och ett stort skrapsar uppkom. Mumma med varet for alla flugorna... Sista vandringen bestod sedan i att runda Ayers rock. Det tog ca 1,5 timmar for mig och Susanne och vi kom in pa medaljplats raknat bland medresenarerna. Trippen bar mot sitt slut och resan tillbaka mot Alice Springs inleddes. Pa vagen stannade vi bla pa en kamelfarm och fick se lite olika djur: kameler, dingo och kangurus. Ett coolt mote pa hemvagen var nar chaufforen/guiden stod pa bromspedalen och stannade vid vagkanten. Jag tittade hastigt upp och raknade med att se en vild kamel(jo det finns det gott om) men dar syntes istallet en liten liten svajande krabat. Det var en taggig djavul, en okenodla i samma storlek som min handflata. De har ett sareget utseende och ar faktiskt vackra. Snabb foto paus plus undervisning om djuret och sedan vidare.

Forutom manga lite sega timmar pa bussar sa raknar vi de tva sista aventyren vi gjort som nagra av de basta, Kakadu och nu The Rock Tour.
Vi kom trotta tillbaka till hostelet och degade en stund pa vart dubbelrum innan vi gjorde oss i ordning for gemensam middag med gruppen. Ni ska veta att vi luktade inte sarskilt gott efter dagarna i oknen. Detta var formodligen var sista natt pa hostel(vandrarhem om ni fortfarande ar osakra) under resan och formodligen var sista officiella semesterdag. Detta kanns valdigt konstigt, mer info och slutord om detta far vi aterkomma med.

Dagen efter flog vi till Perth for att atervanda till farmen. 

 See ya! /Simon & delvis Susanne

tre timmars flyg och sa vipps var man i Darwin. Varmt varmt varmt och fuktigt ar en bra beskrivning av staden. Tack YHA for aircondition! Simon badade lite i poolen och jag madde lite daligt och sov hela dagen men nasta dag var jag fitt och redo igen for aventyr och likasa var Simon.

En mysig grupp pa 11 pers + en guide var vi pa denna turen. Innan vi kom in i sjalva kakadu national park stannade vi for att aka pa rivercruise dar vi hoppades pa att fa se krokodiler. Tyvarr fick vi ga darifran utan att ha skadat krokodiler men det var ett fantastiskt rikt fagelliv och massa liljor och andra blommor.

Forsta stoppet i parken var ett stalle dar vi fick titta pa aborginska klippmalningar och vandra i Crocodile dundees fotspar. Gick upp pa en klippa med en helt underbar utsikt och bara satt dar och njot och forsokte kanna av landets andlighet som man skulle kanna har.

Vi traffade aven pa en liten sot vallaby:

Det var verkligen sjukt varmt sa man drop av svett hela tiden vilket flugor och andra insekter tyckte om. lite jobbigt men det ar ju en del av upplevelsen och skojja att vi blev glada nar vart overnattningsstopp hade pool.

En av vara medresanarer var en indisk affarsman som inte kunde halla tyst. Pa kvallen lyssnade vi nar han timme efter timme drog den ena taxihistorien efter den andre (han hade ofta misstagits att vara eller att vilja jobba som taxichauffor, men han ville understryka att han faktiskt hade pengar och ett eget foretag), dessutom hade han verkligen indisk-engelsk dialekt vilket gjorde det lite komiskt efter en stund. Denna kvallen kande vi att han var lite jobbig men sen samlade han lite mer pluspoang och vi kom att tycka om var indiska van mycket. Sa harligt nar han sager fantastic, lovely och incredible med sin brytning och skrattar med hela ansiktet. Forutom var indie var vi tre hollandare, en tysk (som jag umgicks mkt med), en polsk, en australienare en irlandare, och en sydafrikan.

Nasta dag kom att bli en av mina favoritdagar pa den har resan. Pa morgonen akte vi till en aborginsk familj dar vi fick ta del av lite kultur, prova pa spjutkastning och att spela didgeridoo. En perfekt start pa dagen.

Sedan en varm och svettig promernad som sedan belonades med bad vid varldens mysigaste lilla vattenfall. Det som ar bra med denna resan ar att det inte ar tusen andra turister utan man fick i stort sett hela tiden vara med bara gruppen. Efter mkt bad och lek kurrade magarna och lunchen satt fint dar den skulle.




 Sedan dax for nasta promernad och rinnande svett igen. Denna promernaden var uppfor en klippa/berg med annu en fantastisk utsikt. Pa vag upp sag vi hur regnet borjade narma sig. Det var helt fantastiskt, man kunde se linjen daruppifan mellan regn och sol och hur regnet kom narmre och narmre. Vi hann precis fa en bra titt pa utsikten och sa var regnet over oss. pa tva sekunder var vi genomblota och avkylda. Pa vagen upp var det snustorrt pa klippgrunden men nu pa vagen ner hade hela stallet forvandlatts till sma varma vagttenfall, sjuukt haftigt. Hur skont som helst och lagga sig i dem och det blev aven en bra gruppbild. Regnet holl dock i sig sa det blev ingen middag over lagerelden utan vi fick aka till en campgrpund med kok men lika glada for det var vi efter en helt magisk dag.

Sista dagen blev det fler promernader och fler vattenfall och ja det ar lika fantatiskt varje gang man kommer till ett vattenfall dar man kan bada, alla har sin egen charm.

Pa kvallen tillbaka i Darwin blev det middag och ol med gruppen.

21 timmars bussresa ner till Alice Springs, varan langsta och sista med Greyhound. Harifran blir var sista guidade tur som tar oss till bla annat Ayers rock/uluru, ni vet den stora roda stenen. Maste erkanna att man borjar kanna sig ganska fardigrest och ar inte lika entusiastisk som om man skulle akt hit typ forsta veckan, men det ska forhoppningsvis bli roligt. Sen ska vi till FARMEN!!! Som jag har langtat och langtat men nu ar vi snart dar igen hos Geoff, min Thooey hund och Oakalona!!!

For er som inte vet anlander vi till Stockholm den 2 juli i vart kara fosterland!

Kramar till er alla

Vi lamnade harliga Angnes water for att aka upp till Airlie beach och aka ut med segelbat i vad vi har fatt hora ska vara Australiens paradis, Whitsunday Islands. Tillsammans med 3 andra svenskar, 5 irlandare, 2 tyskar och en fransman, en amerikanare och en norrman hoppade vi pa Freight train som skulle vara vart boende for tva natter. Varldens harligaste gang och varldens mest konstiga kapten. Ok kaptenen var lite annorlunda, ville alltid vara i centrum, var valdigt otrevlig (trots att han ville understryka att vi skulle ha roligt), sexfixerad och en besservisser.  Dessutom seglade vi endast ca 5 min vilket kanske inte gjorde sa mycket, var bara det att man hade fatt hora att man skulle ut och segla och tom fa hjalpa till och lara sig. Det var tur att resten av ganget var motsatsen mot kaptenen annars hade det nog blivit allt annat an en paradissegling.

Sa om vi bortser fran var speciella kapten ett tag.....Vi seglade (ja eller korde med motorn) verkligen i paradiset med stralande sol och turkost vatten omgivet med mysiga oar. Forsta dagen korde vi i nagon timme innan det var dax att hoppa i de sexiga vatdrakterna (dessa var man tvungna att ha pa sig om man skulle hoppa i vattnet for att skydda sig mot farliga maneter) och snorkla. Roligt eftersom varken jag eller Simon snorklat sarskilt mkt men det var inte sa klar sikt och man sag inte sa manga roliga fiskar. Kvallen bestod i att lara kanna det nya ganget, lite festande och gitarrspel.


Nasta morgon blir vi vackta tidigt. Innan man hunnit ata upp frukosten som for ovrigt var onodig att stoppa i sig kommer besattningspersonalen ner och sager att vi nog vill ga upp pa oversta dacket for det kommer bli lite gungigt snart. Jo tack det blev gungigt, inte det lattaste att byta om kan jag saga. En halvtimme senare hade 90 procent av gruppen spytt, vissa fran forsta parkett som Fia sa fint utrycker det. Tomda pa maginnehall blev vi avslappta pa beromda whitheavenbeach dar vi spenderade en timme med att ta fina foton och jag och de andra svenskarna lekte land och rike. Den ena svensken heter Bobby, nar han presenterade sig tittade jag pa honom och fragade varfor han kallades for det. Han tittade tillbaka pa mig och forklarade att han faktiskt hette Bobby. Jaja det blev en tuff kamp mellan Sverige, Argentina, Andorra och Danmark men sverige (jag) kunde tillslut ta over varlden! Idag skulle de som ville fa prova pa att dyka vilket jag och Simon skulle gora, men det var sa dalig sikt att det blev installt. Detta stallet var dock ett jattebra snorklingsstalle med massa fargglada roliga fiskar. Vi sag forresten ocksa riktigt stora skoldpaddor fran baten, haftigt. Vi akte sedan vidare mot vart sista overnattningsstopp i varldens finaste solnedgang, god vattenmelon och gott sallskap. Nar solen gatt ner borja vi undra varfor vi fortfarande inte forankrat for natten, det visar sig att vi kor runt och letar efter tva vita bojar. i tva timmar kor vi och letar efter de vita bojjorna men hittar dem aldrig sa tillslut ankrar vi anda. Pa kvallen nar vi at middag far en av oss syn pa, japp du gissar ratt de vita bojorna. Vi skrattar och sager till kapten och skrattar lite till. Kapten ser inte lika glad ut och muttrar att dessa bojorna ar nagra andra bojjor.

Sista dagen akte vi jattegunga fran baten, laskigt men roligt. Fia bjod pa varldens magplask! Sen seglade vi tebax till Airlie beach och gang sverige stannade och badade i lagunen (poolen precis vid havet). Pa kvallen traffades alla fran baten for gemensam middag och gratis dricka.
Trots dum kapten, oklart vatten och sen middag ar vi valdigt nojda med var whitsundayssegling! /Susanne

Vi bussade oss vidare mot Cairns och barriarrevet. Vi hade bokat in oss pa en bat i tva dagar(dvs en overnattning) for snorkling och introduktionsdyk. Det blev en skumpig fard ut i en mindre bat. Nagra blev sjosjuka och hojtade pa Ulrik... =( Vi var dock ej bland dessa =) Ute till havs antrade vi Kangaroo Explorer, vart hem pa revet. Varfor doper man dock ett dykfartyg till Kangaroo?
Kort rundvandring, lunch och inkvartering i var hytt innan det var dags for forsta snorklingen. For sakerhets skull fick vi kranga pa oss vatdrakter som skydd for maneter. Vissa var dock lite trasiga och innebar alltsa fortfarande en risk. Det var oandligt manga coola fiskar och koraller att se. Hittade bla Nemos kusin.

Pa eftermiddagen fick vi gora vart forsta dyk med tuber. Kort introduktion om utrustning och teorin. Sedan plums i och ner i det bla! Vi gick ner ca 5 meter och fick halla i oss i en stang och utfora vissa tester sasom: rensa masken pa vatten, tryckutjamna, ta ut munstycket och satta tillbaka det och kunna andas lugnt igen. Sedan fick vi slappa stangen och simma fritt. Det var en harlig kansla. Susanne och jag hade dock olika problem. Hon akte uppat och jag nedat(vara viktbalten justerades sedan). Vi simmade iaf runt en stund och kikade runt lite, det var inte sa mkt att se just dar vi var. Jag sag en rocka som Susanne ej sag. Vi kunde ha provat kvallsdyk i morkret, men vi skippade det. Jag angrar mig men bara lite.

Morgonen efter var det dags for dyk nr 2. Susanne fick tyvarr problem med att tryckutjamna och kunde inte folja med ner =(. Jag fick dock fortsatta och det blev battre for varje dyk. Lite akrobatik under vattnet, spana efter coola saker och mata fiskar med kex. Det blev sa bra att vi helt plotsligt var omringade av over 50 stora fiskar som var hungriga. Vissa av dem har sylvassa forsvarsfenor pa sig, darfor fick vi snallt halla oss stilla och ej forsoka klappa dem.

Nasta dyk ville Susanne forsoka igen, och nu fungerade det igen! =) Det
blev det basta av dem alla, och det var bara jag, Susanne och var instruktor Lucy. Delen av revet dar vi nu befann oss var magiskt vackert med branta kanter, fargrika koraller och tranga passager och gangar. Vi svavade fram graciost och bara njot. Mina ogon fastnade plotsligt vid en havsanemon(en slags vaxt) och dar poppade helt plotsligt Nemo alias var clownfisk upp! Jag blev eld och lagor. Simmade efter Susanne och drog i henne och pekade frenetiskt att hanga med mig. Man kan ju inte direkt prata med varandra under vattnet forstar ni. Instruktoren kom efter och gav oss tummen upp for vart fynd. Vi ville inte atervanda upp men syret tar tyvarr slut nagon gang. En sakta fard uppat igen och alla mottes vid ytan och log och pratade i mun pa varandra om hur fint det var. Vi hade da varit pa 12 meters djup.

Det dykpasset var inte helt slut sa vi lastade av oss tuberna och slangde oss sedan i plurret igen for lite snorkling. Dagen och tiden pa revet avslutades sedan med lite mer snorkling och samtidigt fotosession. Det mesta aterfinns dock bara i glada minnen. Mellan alla dykpass har vi atit gott, traffat nya manniskor, sovit i vaggande sjogang, flyttat oss med baten till tre olika platser och bara njutit.

En battur senare hade samma lilla bat fran dagen innan tagit oss fran revet och in till Cairns igen. /Simon

Nu hanger vi i Cairns med var alldeles egen stalker Fia (som vi traffade pa whitsundays) vilket vi ar valdigt glada for. I cairns har vi akt pa dagsutflykt och tittat pa regnskog och badat i varldens mest fotograferade vattenfall. Akte med ett foretag som var valdigt roligt sa trots regn fick vi en toppendag. Orkar dock inte beratta mer i detalj om denna lilla trippen men kommer upp bilder pa facebook.　

Imorgon flyger vi till Darwin for att leka Crocodile Dundee och sedan ska vi in till Australiens centrum och se det stora roda beromda stenen. Kanns konstigt att var resa snart ar slut (om man inte raknar farmen) och att vi har varit borta sa lange som vi faktiskt har. Tiden flyger ivag och innan man vet ordet av flyger vi hem till Sverige igen.

Vi mar bara bra och njuter fortfarande av var resa. Sjalvklart saknar vi er alla dar hemma och langtar att fa traffa er.

Puss och Kram

Nu har det hunnit handa lite sen sist da vi var i Adelaide.

Fran Adelaide flog vi till Brisbane. Har var vi inte sa manga timmar men vi hann med en fika med emma och hennes foraldrar. Kandes lite konstigt att traffa emma nar inte malin var med men det var jatteroligt att traffa emmas foraldrar. En mycket trevlig fikastund som gjorde var korta vistelse i brisbane lite roligare och lite mer betydelsefull. Hej da Emma igen!

Vi hoppade sedan pa greyhoundbussen mot en liten stad som heter Noosa. I Noosa bodde vi pa ett jattemysigt YHA med harlig stamning. Nar man kom dit hade dom tom valkomstinfo och gratis vin vilket gjorde att man kande sig extra valkommen. I Noosa vandrade vi runt i nationalparken i skiftande osregn och sol. Lite sol och bad blev det ocksa.

Nasta stopp blev hervey bay dar man utgar ifran om man ska aka till varldens storsta sando Fraser Island. Som ni sakert kan gissa gjorde jag och Simon detta. Turen var pa tre dagar och man blev tilldelad en grupp, en karta och en fyrhjulsdriven bil (var fina och trogivna Audrey). Innan vi akte sa jag till Simon, hoppas vi inte kommer bara med massa engelsman...sjalvklart var alla engelsman, gruppen var dock trevlig men hade lite svart att hanga med i svangarna nar de pratade snabbt och konstiga dialekter. Fraser ar kant for sina dingos och det fanns det gott om! innan vi akte ut fick vi se en film dar de varnade for dingos och berattade hur man skulle var dingo safe. Ga aldrig ensam! Mata aldrig dem! Om du stoter pa dem vifta inte med armarna, stanna och lagg armarna som ett kors over brostet och backa langsamt. Om du anda blir attackerad forsvara dig aggressivt!! haha. Bade jag och simon korde bilen och det var valdigt roligt, skumpiga skogsvagar och sandiga strander med mindre avsatser som man fick passa sig for. I bilen lektes det 20 fragor och pagick upprepad misshandel av svanskotor. Vi hade en egen liten lagerplats dar vi sov i talt och hade tillgang till toalett och dusch. Sand hade man mycket snart overallt: i sovsacken, i haret, i packningen och i maten, men det ar ju som sagt varldens storsta sando. Det basta pa fraser tycker vi var alla badstopp, man far inte bada i havet med det fanns andra alternativ. En jattemysig sjo som heter lake Mckenzie, ett stalle dar havsvatten skjolde in over klipporna och bildade nagot som fatt namnet champaigne pools och den som simon och jag tyckte var den basta och roligaste, lake wabby en sjo som ligger rakt nedanfor sanddynerna. En lyckad tripp med galna engelsman och bra vader.

Vi och Audrey


Lake Mcenzie


Champagne pools


Dingos


lake Wabby

Nar vi kom tillbaka fick vi hora talas om att det var en cyklon pa vag tillsamma stalle som vi var pa vag. Vi tyckte inte det lat sa roligt att vara med om en cyklon sa vi tankte om lite och akte istaller till Bundaberg, fruktplockarjobbens mecka. Har provade Simon pa att plocka sotpotatis och jag packade och sorterade korsbarstomater. Detta var nog det varsta jobbet bade jag och Simon nagonsin haft!!
Vi blev inte langvariga har utan akte vidare mot en annan liten stad som heter Agnes Water/1770. Vi ar valdigt glada att vi akte hit da det nastan ar omojligt att inte tycka om detta stalle. Vi bor pa ett jattemysigt hostel, har nara till stranden och det ar en allmant harlig stamning i staden. Forsta dagen akte vi pa gratis guidad tur pa detta lilla stalle, kandes lite b men var faktist roligt. Pa kvallen bokade vi in oss pa scooter tur dar man fick kora choppers, coolt! Surfkurs var jattebilligt har och eftersom vi inte har hunnit med nagon surfcamp sa skapar vi oss var egna surfcamp har! Vi stannar har nagra dagar till innan vi ska ut och segla bland australiens paradisoar dar cyklonen forhoppningsvis inte gjort for stor skada.

Massa kramar Suss och Simpa