Suss och Simon

I morse blev vi väckta av en man som skrek/sjöng ut sin vackra stämma utanför vårt hostel. Efter att ha sjungt samma låt om och om igen sa han lite ironiskt: You could pay me to stop. Haha som Chandler gör till Phoebe i vänner!

Nu har vi jobbat två nätter på chippendale printing. Packat tidningsbuntar på lastpallar, i lådor mm. Förutom mig och Simon var det en engelsman som jobbade där via work and travel. Första natten fick han stå på samma ställe hela passet och lasta papper på pallar. På vår rast på 30min sa han att han aldrig ville jobba där igen och absolut inte flera dagar i rad. Simon och jag kände väl ungefär samma sak men fick iaf gå runt på lite olika stationer och göra lite olika saker. Kl 9 på morgonen fick vi ett sms där dom undrade om vi ville arbeta ett skift till. Vi tvekade lite men tackade tillslut ja.
Något förvånade såg vi nog ut när vi mötte vår halvsovande engelsman på stationen där tryckeriet låg. Några meter ifrån Chippendele frågar han: Whats hell called in Swedish?
Simon svarar: Helvete
Engelsmannen: Ohh there it is!
Vi överlever natt nr 2 med nöd och neppe och jag kan inte låta bli att skratta när engelsmannen får stå vid exakt samma bänk och göra exakt samma saker även natt nr2, stackarn!



Att arbeta på lager är påfrestande för öronen då maskinerna låter väldigt mkt! Det var nästan omöjligt att höra vad de sa till oss att göra och speciellt när dom brer på sin inhemska dialekt eller när dom är asiater som knappt kan engelska. Att bo i Sydney betyder generellt mkt buller överallt. Det är så mycket liv och rörelser överallt så det är omöjligt att föra ett samtal i normal volym. Det är ingen isolering i husen så bilar och annat liv utanför låter som att de är inne i rummet. En annan man på tåget tyckte att det var så störande att jag och Simon satt och pratade så han vände sig om och blängde och gick sedan demonstrativt och satte sig i andra änden på tåget trots att vi lät mindre än vad tåget lät i sig.

Vårt nya hostel är inte så fräscht vilket gör att vi tvingas äta ute, vilket i sin tur gör att det inte blir så bra mat. Denna veckan har vi bla ätit på: Mc Donalds, Piza Hut, Hungry Jack (burgerking), Subway mm. I tisdags däremot tog vi tåget till ett mysigt ställe som hette Newtown för att leta upp en restaurang som Emmas syrra (som bott där) tipsade om. Efter mycket om och men hittade vi vårt matställe Thai la ong 2(1 låg 30 meter därifrån)som var minst lika bra som vi hade förväntat oss. Imorgon ska vi iaf försöka oss på att koka lite pasta i köket här på hostellet där jag för övrigt inte ens har vågat titta i kylen eller kastrullerna för de andra sa att det var så äckligt.



Vi har varit på vår första shoppingrunda som inte lär bli den sista. Berit och Tommy: Ni får inte packa så mycket i era resväskor för ni lär få några kilon var av mig och Simon! Då det känns lite dummt att köpa på sig för mycket saker redan nu så blev det bara en roxy keps och en scarf. Simon köpte en adapter och tvättmedel, haha! 

Imorgon ska vi tvätta och pyssla (sy på flaggor på våra ryggsäckar). På lördag har dom lovat 31 grader så då passar det utmärkt att ta färjan över till Manly! På kvällen hoppas vi njuta av den fina utsikten från the Rocks som Emma och Malin kollade in när vi slet på lagret.
 
Ikväll ska vi bara ta det lungt och vila efter våra tuffa nätter och försöka bli av med förkylning så vi känner oss pigga till jackaroon. Det blir nog en kortkväll med Emma och Malin och kanske vår tysk Stefan som gillar att visa sina konster (korttrick mm). Han är snäll men lite konstig. 

Emma och Malin gör sig iordning inför sitt första jobb som eventpersonal.

Kramar Suss