Suss och Simon

Ett år i Australien, tio månader for att vara exakt. Det har verkligen gått snabbt men samtidigt inser man att det var ganska längesen som man stod där på tågstationen i Kna och blev avvinkade av vara föräldrar eller sen vi satt på planet ner till australien fulla av förväntningar. Vi drömde om långa dagar på stranden med massa volleyboll, vi drömde om alla människor vi skulle träffa, vi drömde om regnskogen, skydive, operahuset, kängurur och koalor. Drömmar som vi till mestadels fick uppleva men vi båda kan nog säga att ingenting var riktigt som man tänkt sig, bilderna i huvudet var inte exakt likadana i verkligheten.

Vi började resan med att bo och turista två veckor i sydney med två glada skånska tjejer. Vi träffade dem redan på flygplatsen i bangkok och när vi fick reda på att vi två veckor senare skulle på samma cowboy skola kändes det naturligt att ta kontakt med dom, och det var ju inte sista gången vi såg dom som ni säkert vet. De första veckorna kändes det hur häftigt som helst att bara vandra runt i Sydney. När man såg operahuset eller hörde g´day mate första gången fattade man verkligen att man var i Australien. Vi kollade in berömda Bondibeach och Manly beach, vi var uppe i skytower, vi var ute på backpacker pubar och käkade gratismat, vi åt i darling harbour. Vi var öppna for att prova det mesta. Sådär i början tänkte man ju att man skulle spara pengar på boende mm vilket fick oss att boka boende en hel vecka på ett av de skabbigaste hostellet på hela resan. Lite misslyckat faktiskt då hostellet var så skabbigt att vi inte ville laga vår mat där, utan tvingades att äta ute varje dag istället. Man kan ju undra hur mycket pengar vi sparade på det??

Snart var det dax att åka på Jackaroo/jillaroo skolan, något som jag sett fram emot länge. Skolan var helt galet rolig och vi träffade massa roliga människor och fick va med om saker vi aldrig kommer att glömma. I skolan ingick mycket ridning då vi föste kossor och får till häst och det var så kulligt att det var svårt att ta sig runt utan häst. Jag kommer aldrig glömma första gången jag såg Simon hoppa upp på sin fina vita häst och rida iväg eller när jag tittade av skräck ner för de branta backarna vi skulle rida nerför. Jag kommer aldrig glömma vårt rum med hål i golvet fullt av spindlar eller när vi skulle kastrera lamm genom att bita av testiklarna. Skolan bjöd på lite av varje men framförallt trevliga människor och en rolig tid.

Efter jackaroon visste inte Simon och jag riktigt vad vi skulle göra förutom att vi visste att vi villa ha ett jobb. Eftersom det bara var september var det fortfarande ganska kallt nere i södra Australien men vi ville till värmen så vi bestämde oss för att åka norrut till Brisbane och söka jobb. Emma och Malin stack tillbaka till Sydney för att göra detsamma. När vi kom till Brisbane uppfyllde inte staden riktigt våra förväntningar och vi kände inte att det var här vi ville jobba. Suss hade då den perfekta lösning på problemet, varför flyger vi inte till Perth på västkusten? Sagt och gjort 24 timmar senare var vi i Perth.

Vi gillade Perth och ville verkligen ha ett jobb här, men när vi fick ett jobberbjudande av en jobbagentur kunde vi inte tacka nej. Jobbet var på en farm mitt i ingenstans och vi fick reda på att vi skulle hjälpa till med fåren och ta hand om bondens alzheimers sjuka pappa. Det kändes väl lite si så där att åka ut till ingenstans men vi tänkte att om det blir för jobbigt sa kan vi ju alltid åka tillbaka till Perth och söka nytt jobb. Lite speedtourism i Perth, ett besök till berömda Kings Park och så satt vi på bussen som skulle föra oss till staden (om man nu kan kalla den så) Newdegate.

Det dröjde inte många timmar innan vi var helt förälskade i farmen och allt var den innebar. Vi möttes av en härlig lite smågalen Geoff som körde oss tillbaka till Oakalona. På farmen var det full rulle från första stund. Innan vi ens hade packat in våra saker blev det fårjakt efter några får som hade rymt. Direkt efter det var vi tvungna att fylla på med vatten till en annan fårflock innan det blev mörkt. Självklart tog jag på mig att köra denna tankbil som man var tvungen att bogsera igång och som inte hade några bromsar. När jag och vattenbilen hamnade i busken var jag lite orolig vad bonden skulle säga men när han bara skrattade och sa att han önskar att han hade sett mig förstod jag att det inte var ett jobb vi hade hamnat på utan i en familj. Livet på farmen rullade på i en rasande fart med massa äventyr och nya upplevelser. Vi var snart experter på att jaga får, köra motorcykel och skördemaskinen. Efter jobbet hittade vi på allt du kan tänka dig. Vi jagade kängurur, emus, rävar och kaniner. Vi sköt med pistoler och gevär, vi klättrade upp på taket och drack öl och tittade pa solnedgången, vi spelade pingis halva natten,vi körde till grottor mitt i natten, ja säg något som vi inte gjorde. Geoff tog med oss på semester till Broome där allt hände och lite till, han tog oss till sommarstugan i hopetoun, han tog oss till guldgruvan i Karlgoorlie och till Hyden och wawe rock och till Australienarnas egna semesterö Rottnest Island. Helt plötsligt hade det gått två och en halv månad och vi var tvungna att säga hej då till farmen. Kan nog skriva under på att det inte var den roligaste stunden på resan.

Den här gången gick flyget tillbaka till Sydney där Simons föräldrar väntade med öppna armar. Det blev rundvandring i Sydney och lite mer turistande med bla. en resa till Bluemountains och en annan till Sydney zoo. Svensk julafton firades i Sydney med bad och strålande sol och det kändes konstigt att tänka att de hemma i sverige hade den snöigaste vintern på jag vet inte hur länge. Tomteluvan var iaf på och vi var på julspel i kyrkan med levande kameler vilket kanske fick en återigen att inse att man inte var i Sverige. Julskinkan blev till en hamburgare på mcDonalds vilket kanske inte låter så exotiskt men konstigt nog var det perfekt och vi hade en riktigt god jul. Australiensk julafton firades på en buss vilket kanske var mindre roligt men den tog oss iaf till Port mcquaiere. Vår blå himmel och massa bad som var inplanerat på det här stoppet blev till en molnig ibland regnig himmel men fortfarande med massa bad och gott sällskap. Vi tog oss sedan vidare till Brisbane där vi bodde på det lyxiga hotellet med fin pool och den varma bubbelpoolen som vi spenderade många sköna stunder i. I Brisbane var vi också med och sköt in det nya året och åkte taxi till IKEA för att få svenska köttbullar och svensk choklad. Men nu var det slut på lyxen, Berit och Thommy lämnade Australien och jag och Simon var tvungna att återgå till backpackerlivet.

Vårt första backpackerstopp var kanske mindre lyckat då vi hamnade i Surfers paradise, staden med en lång strand och massa skyskrapor som inte var vårt paradis. Desto bättre blev det på nästa stopp i Byron bay som vi snabbt förälskade oss i. Här såg vi till vår stora förtjusning för första gången i våra liv delfiner och stora sköldpaddor. Tror säkert jag studsade och skrek i flera minuter. Här bodde vi pa ett jättemysigt hostel och vi gick på rodeo, en av mina favoritdagar på resan. 

Tredje gången gillt, tillbaka i Sydney och Sydney festival. Denna gången träffade vi Josef som pluggar i Sydney och Robin som var och hälsade på Josef. Jag fick för första gången på resan känna mig riktigt brun när jag jämförde solbrännan med Robin och vi posade med en jordgubbe på Sydney festival. Här utnyttjade vi också vår surfingkurs som vi fått i bröllopspresent, vi var grymma!

Sedan var det dax för mardrömsbussen, 12 timmar ner till Melbourne på en buss där luftkonditioneringen la av och Victoria passar på att ha sin varmaste dag sedan 1948. Melbourne var ett av våra längre stopp på resan med hela tre veckor. En och en halv vecka bodde vi hos familjen Jarneström som var snälla och lät oss bo där. Det kändes riktigt lyxigt och vi lånade cyklar, satt i tv soffan och tittade på Australian open och spelade tennis med Affe och Pia. I Melbourne blev det också glatt återseende med Em&M och denna gången skulle vi spendera hela åtta veckor tillsammans. Vi fyra hyrde bil och åkte till Great ocean road där vi såg koalor, stenar och lite fler stenar, vi campade och Simon filmade hela solnedgågnen över de tolv apostlarna.

När vi var i melbourne var det som sagt australian open vilket vi inte kunde missa. Vi bokade biljett till Robin Söderlings match och klädde upp oss för att ge vårt sverigestöd. Det var hur häftigt som helst, Sverige hade utan tvekan den bästa klacken, men tyvärr går Robin och förlorar. 
En annan mysig kväll var när vi gick på Avatar på moonlight cinema i botaniska trädgården. Vi gillade verkligen vår tid i Melbourne.

Den här gången gick flyget till ett annat land. Hej då Australien och goddag nya Zeeland. Nya Zeeland var  äventyrarnas land vilket vi verkligen tog till vara på. Vi hoppade skydive, vandrade på glaciärer, åkte forsränning och simmade med delfiner och allt var Sweet as. Nya Zeeland var också naturmänniskornas land och vi fick verkligen njuta av vackra vyer på många ställen. En av våra bästa turer i Nya Zeeland var den lilla resan East as på nordöns östra kust. Vi åkte en mindre grupp vilket gjorde att man blev ganska tighta ,vi åkte ut till små smultronställen där vi testade vinprovning, red på stranden och fick ta del av maorikultur. Det finns så många höjdpunkter på nya zeeland så man vet inte riktigt var man ska börja. Bjuder på en kanske liten otippad:  Emma var jätteduktig och sydde på sin nya zeeland flagga på sin ryggsäck, när hon var klar och skulle visa hur duktig hon varit hade hon inte bara sytt fast flaggan utan sin handuk också. Några andra var helt klart vårat fallskärmshopp och simturen med delfinerna hade vi aldrig kunnat drömma om.

Nu skulle SoS och Em&M återigen åka skilda vägar och inte synas igen förrän hemma i Sverige. Em&M åkte till västkusten och vi åkte tillbaka till Melbourne och stannade en natt där hos familjen Jarneström innan vi tog bussen ner till Adelaide för att söka jobb. Adelaide hade svårt att imponera på oss och det kändes väldigt svårt att få ett jobb här, speciellt eftersom vi bara ville ha ca två veckor. Vi hade sedan länge bestämt oss för att åka tillbaka till farmen igen och hade inte tid att stanna och jobba för länge om vi ville hinna med resten av vår resa och vår andra farmvistelse. Vi bestämde oss för att satsa på fruktplockarjobb på östkusten och tog flyget upp till Brisbane. Tydligen så var Emma och hennes föräldrar tillbaka på östkusten och var just i Brisbane vilket resulterade i en fika med familjen Adolfsson, trevligt värre. Bussen gick sen till Noosa som var en mysig liten stad med bra surfing för de som kunde det. Var bara här två nätter så han inte med så mycket, men det var mysigt och vi gick på promernad och spanade efter koalor och solade och badade. 

Från Noosa åkte vi vidare till Herey Bay varifrån vi åkte ut till sandön Fraser Island. Vi åkte på en selfdrive tur och hamnade med ett gäng engelsmän. Fraser bjöd på mycket sol och bad, mycket sand och här fick man även se dingos på nära håll.

Från Hervey Bay till Bundaberg där vi fått fruktplockarjobb. Simon jobbade med att plocka sötpotatis och jag jobbade med att packa tomater. Jag överdriver inte om jag säger att det var en av de värsta dagarna i mitt liv. Jag stod där och packade tomater för allt vad jag hade samtidigt som arbetsledaren stod över en och sa att man inte gjorde ett bra jobb och skrek på en att man måste jobba snabbare. Simon kan inte heller varit så imponerad av sitt jobb för när jag kom hem hade han redan sagt upp sig. Jag jobbade på mardrömsjobbet en dag till och sedan bokade vi bussen till staden agnes water/1770.

I agnes water stannade vi en hel vecka, dels för att vi gillade det väldigt mycket och dels för att vi väntatade in cyklonen som skulle slå till vid whitsundaysöarna som var vårt nästa stopp. I agnes water bodde vi på ett jättefint hostel där det bara var skönt att hänga, vi tittade på film spelade sänka skepp och hängde med folket. Vi åkte på scootertur, gick på surfskola och solade och badade. 

 

När cyklonen var över och vi hade fått klartecken att vår båt gick tog vi bussen till Airlie Beach. Vi hamnade på en segelbåt med en knäpp kapten men desto bättre resesällskap. Vi seglade runt i paradiset, solade och snackade skit, vi snorklade och fick en stalker på halsen, och vi fick än en gång bekräftat att Irländare ar lite galna och svåra att förstå vad de säger.

Från Airlie beach gick resan vidare till Cairns. I cairns var det dåligt väder men det gjorde inte så mycket då vi spenderade största tiden under ytan i stora barriärrevet. Det var helt sagolikt vackert med alla färglada fiskar och det kändes verkligen som man simmade runt i ett akvarium. När vi inte dök umgicks vi med vår stalker Fia och åkte på galen busstur till regnskogen med uncle brian.

Nu var det dax för flyg igen upp till Darwin och Kakadu national park. Den underbara parken med massa mysiga vattenfall, aborginsk kultur och crocodile dundee anda. Vi hade några helt fantastiska dagar med en härlig grupp och mycket äventyr. Härifrån kommer vi speciellt ihåg vår härliga indiska vän som fick både incredible och lovely att låta som världens bästa skämt och vi alla låg dubbelvikta av skratt.

23 timmars buss och så vipps var vi i Alice Springs varifran vi åkte på The rock tour ut till bla. Berömda Ayers rock. Det blev en del motion med tretimmarspromernader varje dag. Vi blev väl belönade på kvällen med god mat, gitarrspel och världens vackraste stjärnhimmel. Denna resan var väldigt bra men jag skulle inte råda någon att åka på en endagarstur ut hit för att bara titta på Ayers rock. Dels för att det är väldigt långt och dels för att det inte var det bästa man kunde se härute. Vår favorit var kings canyon där vi fick klättra uppför berg och ligga vid klippavsatsen och titta rakt ner för stupet och det kändes som man flög.

Lite ledsamt var det nu att själva backpackandet var över men äntligen skulle vi få komma tillbaka till farmen. Flyg tog oss från Alice springs till Perth, på planet kunde vi även knäppa fina bilder av Ayers rock (obs det var Simon som tyckte att denna meningen var viktig att få med). Vi mötte en springande Geoff på flygplatsen och det blev stort kramkalas. På farmen var det mesta sig likt men istället för att det blev varmare och varmare blev det den här gången kallare och kallare och vinterjacka och mössa kom att höra till vanligheterna. Lika glada för det var vi och några bad och några veckor i shorts och T-shirt han vi ju med innan det blev för kallt. Vår tama känguru Pheobe gick nu lös och ville hänga med in i huset och på morgonpromenaderna, Toohey hade fortfarande inte tröttnat på oss eller på att jaga hönan och den galna bonden var sig lik och var med på alla uppsåt.  Alla jättesöta lamm föddes nu i en rasande fart och det var ett tufft jobb att hålla de vid liv. Vi jobbade och slet en hel vecka för att få ordning på Geoffs trädgård men  som belöning fick vi en stor majbrasa att sitta runt och äta, spela gitarr och mysa på valborg. Mer eld blev det, mitt jobb i två veckor var att bränna strå och träd i hagarna och jag tyckte det var ganska roligt att köra runt med brinnande däck och dieselmix och leka pyroman.
Den här gången fick vi tre veckors besök av Malin (M i Em&M) och Skadi som varit på farmen innan. Det blev massa äventyr och påhitt med en så stor familj på farmen och vi hade både lerkrig, vattenkrig och däremellan någonstans tog vi hand om våra lamm och sådde vete. Vi hade så roligt på vår farm där man aldrig vet vad som kan/ska hända och vi kan inte nog säga hur mycket vi älskade vår tid här. Varje saga måste dock ta slut och snart stod vi där på flygplatsen och vinkade hej då till Geoff, farmen och vårt år i Australien. 

Inte visste vi att vi skulle stanna hela tio månader i Australien, inte visste vi att vi skulle vandra på en glaciär och uppleva ökenhetta på annat håll, inte visste vi att vi skulle spendera halva vår restid på en farm mitt i ingenstans och att en av våra bästa vänner skulle bli en femtiotre år gammal bonde, inte kunde vi drömma om alla fantastiska djur vi skulle få se och som skulle bli en del av vår vardag, inte visste vi att simon var en sådan talang på att rida hästar eller att vi skulle gå på rodeo, inte visste vi att vi skulle träffa två underbara skånska vänner, inte visste vi att vi skulle få simma med hundratals delfiner och se valar hoppa, inte visste vi att vi skulle få se solen gå upp over Ayers rock eller dyka vid stora barriärrevet, inte visste vi att vi kunde äta havregrynsgröt varje dag i tio månader eller att tonfisk fortfarande smakar gott, inte visste vi att vi skulle se världens första soluppgång, inte visste vi att vi skulle få se en kamel på julafton eller att julmiddagen skulle bli på Mc Donalds, inte visste vi att vi skulle slänga oss ut från ett flygplan, inte visste vi att vi skulle vara med om så mycket...Nej ingenting blev som vi tänkt oss, det blev bättre!

Tack alla som läst!

Puss & Kram Susanne och Simon